Trevlig utsikt over nagat. 

Buuu. 

Poolhang... 

  Linus pa Surin Beach...

Linus pa ett gigantisk shoppingcenter i Patong  som heter Jung Ceylon. 

Jag lite oforbrett. 

Jag pressar! 

  Linus vid poolen.

Linus ater Fried Rice pa Karon Beach. Men det ser han inte sa lycklig ut over!   

Linus promenerar malmedvetet framat pa Karon Beach.

Var pool pa Kamala regent.

Hej!

I ett kopcenter.

Jag ater i Patong.  

Linus dricker i Patong.

Vart kok.      

Jag forsoker se lite ball ut pa var blaa vespa.

Linus ar jattecool.

Hej era fikon!

Tankte att jag idag till och med skulle kosta pa mig en liten inledning till foljande inlagg. Idag ska det handla om de negativa delarna i detta land, som jag och Linus de senaste dagarna blivit motvilligt varse om.

Foljande motgangar tar sin borjan 1 mars. Linus blir sjuk,  dalig pa dagen, sjukare pa kvallen och sjukast pa natten. Vart rum hade bara en flakt vilket blev valdigt jobbigt eftersom Linus hade hog feber.

Dagen innan sjukdom hade vi bokat var langa resa till Phuket. Denna resa ar vi nu tvugna att genomfora aven om Linus fortrfarande ar dalig. Resan skulle ta sin borjan klockan 10.00 med avgang fran vart hotell och med slutpunkt Phuket kl 19.00.  Allt enligt resebyran som bokade at oss. (850 baht totalt).

Fran Panghan till Phuket skulle det, iaf som vi var sakra pa, bara vara att aka direktbat till Suratthani fran Panghan, sedan direktbuss fran Suratthani till Phuket, och sedan taxi till var hyrda lagenhet Kamala regent pa Kamla Beach. Simeplt simpelt, det borde sjuka Linus klara anda. Men, mina vanner, inget ar enkelt i detta land! Ingenting ar enkelt vill jag saga med eftertryck.

Forst aker vi en sot liten minibuss genom djungeln till Thongsala Pier i Panghan. (Har traffade vi forovrigt en minst sagt paverkad Tina Makarena Mannegren). Sedan aker vi en FULLPROPPAD asvarm bat (folk ligger, sitter, star overallt) till Koh Samui, ja baten stannar dar och tar pa mer folk. 3 timmar senare ar vi framme i Suratthani.

Val dar ar alla bussar fulla. Sa vi far avckert sitta och vanta dar 1 timma innan veliga thaiare skickat efter en ny buss. 1 timma senare slapper bussen av oss pa ST  "bussterminal".

Det ar typ ett skjul men lite stolar. Har far vi byta till en fullproppad tuktuk som tar oss till en ode restaurang mitt ute i ingenstanns. Har sitter vi i kanske 2 timmar och har ingen aning om vad som hander. Vi blir ocksa lurade, men det orkar jag inte beratta om just nu.

Bussen fran ingenstanns till Phuket avgar samma tid som vi skulle vara framme i Phuket, alltsa 19.00 Bussen har heller ingen toalett. Busschafforen blir darfor hotad av en full engelsman som hotar att kissa pa honom om han inte slapper stannar for kisspaus.

Istallet for att nu kora raka vagen till Phuket, kor bussen via Krabi av ngn sinnessjuk anledning. Sedan kor den lite kors och tvars och kanske 6 timmar senare tror vi att vi ar framme. Men icke!

Da blir vi avslappta pa en parkering med en minibuss som ska kora  oss till vara hotell. Linus (som ar sjuk och inte atit pa tva dygn) far hjapa thaiare att slanga upp vaskor pa busstaket. Bussen kor folk till sina hotell och klacker ur sig att han inte tanker kora till Kamala. Underbart!

han slapper alltsa av oss i Patongs horkvarter och harifran far vi ta en taxi som inte hittar vart vi ska.

Klockan 03.00 ar vi framme. Inte 19.00 alltsa.

Bor ocksa tillaggas att alla javla transferstallen ar overbemannade med thaiar som inte har en aning om NAGONTING. De kan saga att vi ska pa en buss. Sa satter alla sig. Sen ska vi byta buss. Sa haller det pa sa en stund och tillslut aker man. (Ingen kan engelska bor ocksa tillaggas)

HUR SOM HELST. Nu ar vi i Kamala Phuket och vi har fatt hyra en javligt frash lagenhet som ligger i ett valdigt snoffsigt omrade. Passar val oss. An sa lange hatar jag Phuket. i allafall om man jamfor med Samui och Panghan. (vilket ar det enda jag kan jamfora med)

Det ar svenskar OVERALLT, har inte hort ngt annat sprak an. Det ar snappet dyrare, havet ar kissvarmt och gul/gront/brunt istallet for turkost. Detta ar Kanarieoarna medan Samui ar paradiset. (Lina, jag tror dig nu).

Stranden ar fullknokad med barnfamiljer och aldre par. Risken att traffa sin tjocka granne eller troga larare fran mellanstadiet har aldrig varit storre.

Nu ska jag sluta klaga pa Kamala och ga hem till var snoffsiga lagenhet i det snoffsiga omradet och ta hand om min sjuka lilla kille.

PUSS C